Gå till Web-sidans section Introduktion till vår historia, där kommer vi allt eftersom att introducera artiklar om den Internationalistiska Kommunistiska Vänsterns historia och politiska ståndpunkter.

International Bureau for the Revolutionary Party

Internationella byrån för det revolutionära partiet (IBRP) bildades 1983, som ett resultat av ett gemensamt initiativ av Internationalist Communist Party (PCInt) i Italien och Communist Workers' Organisation (CWO) i Storbritannien. Det fanns två huvudsakliga skäl till detta initiativ. Det första var att ge organisatorisk form åt en redan existerande tendens inom det proletära politiska lägret. Denna hade växt fram ur de internationella konferenser som Battaglia Comunista sammankallade till mellan 1977-81. Grunden för anslutning till den sista av dessa konferenser var de sju punkter som CWO och PCInt hade röstat för vid den tredje konferensen. Dessa var:

1. Accepterande av oktoberrevolutionen som en proletär revolution.
2. Bekräftande av brytningen med socialdemokratin som skedde genom Tredje internationalens två första kongresser.
3. Förkastande utan förbehåll av statskapitalism och självförvaltning.
4. Förkastande av de socialistiska och kommunistiska partierna som borgerliga.
5. Förkastande av all politik som underkastar proletariatet den nationella bourgeoisin.
6. En inriktning på organisering av revolutionärer baserad på en marxistisk metod.
7. Erkännande av internationella möten som en del av arbetet med debatt mellan revolutionära grupper för samordning av deras aktiva politiska ingripanden gentemot klassen i klasskampen, i syfte att aktivt bidra till den process som leder till Proletariatets internationella parti, det oumbärliga politiska organet för den revolutionära klassrörelsens och den proletära maktens egen politiska ledning

Det andra var att fungera som en samlingspunkt för organisationer och individer som nyligen framträdde på den internationella politiska scenen när kapitalismens fördjupade kris framkallade ett politiskt svar. I själva verket har decennierna sedan vår tendens grundades knappast varit en period av massivt återupplivande av klasskampen. Tvärtom har arbetarnas svar på kapitalets ökande attacker i huvudsak begränsats till sektoriella konflikter, även om de har varit militanta (t.ex. den brittiska gruvarbetarstrejken 1984-1985 eller de spanska varvsarbetarnas kamp 1984), och de har som ett resultat av detta blivit besegrade. Det internationella kapitalet har således fått ett andrum att omstrukturera sig, på bekostnad av miljontals arbetares försörjning med ökande åtstramningsåtgärder och försämrade arbetsvillkor och villkor för försäljning av varan arbetskraft.

I detta sammanhang är det inte förvånande att det fanns relativt få nykomlingar till proletär politik under åttiotalet. Många av dem som dök upp försvann senare när den politiska isoleringen överväldigade dem. Trots den objektivt ogynnsamma situationen och våra egna blygsamma krafter har dock IKT:s organisatoriska existens befästs.

Förutom att dela ansvaret för världsomspännande korrespondens och där det var möjligt organisera möten och diskussioner ansikte mot ansikte med de politiska element vi kom i kontakt med, utfärdade IBRP flera internationella uttalanden och distribuerade dem på olika språk i de berörda länderna vid viktiga händelser under de senaste åren.

Den proletära revolutionen kommer att vara internationell eller inte alls. Internationell revolution förutsätter existensen av ett internationellt parti: det konkreta politiska uttrycket för de mest klassmedvetna arbetarna som organiserar sig tillsammans för att kämpa för det revolutionära programmet bland resten av arbetarklassen. Historien har visat att försök att bilda partiet under själva revolutionen var för lite, för sent.

IBRP plattform

Medvetna om detta inriktade sig IBRP på att arbeta för att skapa ett kommunistiskt världsparti så snart det politiska programmet och internationella krafter för detta fanns. Men Byrån förklarade sig alltid att vara för partiet och gjorde inte anspråk på att själva vara dess enda redan existerande kärna. Det framtida partiet kommer inte att vara en simpel expansion av en enda organisation.

Innan världspartiet kan bildas måste de exakta detaljerna i det revolutionära programmet klargöras i alla dess relaterade aspekter genom diskussion och debatt mellan dess potentiella beståndsdelar. Organisationerna som så småningom kommer att bilda världspartiet måste redan ha en meningsfull förankring inom arbetarklassen i det område som de kommer ifrån. Proklamerande av det internationella partiet (eller dess ursprungliga kärna) baserat på inte mycket mer än existensen av propagandagrupper skulle inte vara något steg framåt för den revolutionära rörelsen.

Vid tiden för dess bildande förklarade IBRP att målet för varje revolutionär organisation idag måste vara att sträva efter att etablera sig som en revolutionär kraft inom arbetarklassen; detta för att vara i en position att visa vägen framåt i dagens klasskamp som en föregångare till att organisera och leda morgondagens revolutionära kamp. Lärdomen från den sista revolutionära vågen är inte att arbetarklassen kan klara sig utan organiserat ledarskap, inte heller att partiet är klassen (en metafysisk abstraktion av senare dagars bordigister).

Vid den sjätte kongressen (Milano, 1997) beslutade PCInt att anta IBRP-plattformen som dess allmänna programmatiska dokument (politisk plattform), desamma gjorde CWO, tillsammans med de specifika dokument och kongress-teserna från båda organisationerna.

Utöver det, sedan slutet av 1990-talet, föredrog IBRP att undvika termerna "kommunistisk vänster" och "italiensk vänster" som sådana, eftersom det nu hänvisade till ett heterogent politiskt område. För att undvika förvirring hänvisar vi till oss själva som "internationalistiska kommunister".

IBRP blir den Internationalistiska Kommunistiska tendensen

När byrån grundades 1983-84 fastställdes några tydliga riktlinjer.

• Vi är inte partiet, inte ens dess föregångare , utan en organisation där de som ville delta i kampen för arbetarklassens framtida parti – internationellt och centraliserat – kunde kämpa, diskutera och arbeta tillsammans för detta syfte. Vi förväntade oss att viktiga rörelser inom proletariatet skulle frambringa nya klassorganisationer, med nya bidrag och perspektiv, för att inte tala om ofrånkomliga kontraster och influenser . En av våra huvuduppgifter var att föra erfarenheterna från den förflutna klasskampen vidare, reflekterad genom vidareutvecklingen av den internationalistiska kommunistiska vänstern, till den nya generationen arbetare som var redo att fortsätta klasskampen.
• Vi ville inte heller bara skapa post-boxar eller varumagasin, vilka bara upprepade den dominerande och erfarna organisationens ortodoxi. Vi insåg att endast genom att ha verklig erfarenhet i sina respektive områden/länder kunde de olika ursprungs grupperna utvecklas till autentiska kommunistiska organisationer som kan bidra med sina egna erfarenheter för att berika det framtida partiets praktik.
• Vår inriktning har alltid varit mot arbetarklassen som helhet snarare än mot befintliga politiska grupper, hur närstående vi än anser deras ståndpunkter vara. Även om vi ibland deltar i polemiska utbyten med andra grupper, har vårt mål inte bara varit att förena grupper av intellektuella eller teoretiker utan att bygga en verklig organisation som sökt sätt att knyta an till arbetarnas kamp på ”marken” för att upprätthålla en kontinuitet i medvetande mellan kampen inom ett område och kampen inom nästa område. Det är därför vi fortsätter att känna behovet av klass-förankrade partiorgan som fabriks-, arbets- eller territoriella grupper, som samlar militanta arbetare i samma område.

IBRP har aldrig avvikit från dessa grundläggande principer, grupperna i Frankrike, Kanada, USA och Tyskland – som anslöt sig till byrån – agerade utifrån denna ram. Vad vi bad grupperna som anslöt sig var att ha ett grundläggande dokument som definierade organisationen, en regelbunden publikation, en väldefinierad orientering mot arbetarklassen och en pågående praxis som speglade detta.

I texten 25 Years of the Bureau: Balance Sheet and Perspectives analyserade vi orsakerna till att vi inte hade varit mer framgångsrika. För det första har vi det faktum att revolutionära minoriteter återspeglar de faktiska förhållandena för proletariatets klassmedvetande vid en viss tidpunkt. Vi lever inte utanför arbetarklassen eller historiens verkliga rörelse. Precis vid tiden för byråns grundande hade de stora klasstriderna (polska strejker, strejker bland spanska hamnarbetare och brittiska gruvarbetare), isolerade som de var i sina respektive länder, besegrats eller var på väg att besegras. Dessa nederlag banade väg för kapitalistisk omstrukturering och pressade tillbaka arbetarnas motstånd en generation.

Naturligtvis finns det vissa saker som ligger utanför vår kontroll och, som våra ursprungliga kamrater i Intesa-kommittén sa 1926:

Det är ett misstag att tro att olika medel och taktiska manövrar i varje situation kan vidga partibasen eftersom relationerna mellan partiet och massorna beror på den objektiva situationen

Intesa:s Plattform

Vad vi däremot kan göra är att agera utifrån den analys vi har gjort och förbättra vår organisations funktion. Detta var den huvudsakliga uppgiften vid Byråns möte i Milano i september 2009, där delegater från alla sektioner var närvarande.

Vi förväntar oss att krisen inte bara kommer att fortsätta utan att den kommer att fördjupas (på ett eller annat sätt). Vi förväntar oss att världens arbetarklass kommer att få betala för varje politik för så kallad återhämtning. Vi förväntar oss också att arbetarklassens nuvarande acceptans av åtstramningar etc. kommer att ge vika för ökat motstånd och ilska. Vi förväntar oss också att inter-imperialistiska rivaliteter blir mer akuta och att många blir oskyldiga offer för intensifierade krig. Under dessa omständigheter måste revolutionärer vara så förberedda och organiserade som möjligt.

Internationella byrån för det revolutionära partiet blir den Internationalistiska Kommunistiska Tendensen

Av denna anledning beslutade Byrån vid Parma-församlingen i maj 2008 (se A New Development for the International Bureau) att ta ett steg mot en större centralisering av verksamheten. Detta var inte ett brott med våra tidigare positioner, våra grunddokument har alltid förutspått en tid då utvidgningen av Byrån samtidigt skulle kräva en större centralisering av dess verksamhet. Byrån var tänkt som ett verktyg för att delta i processen för att bilda ett internationellt och centraliserat proletärt parti, men samtidigt ville vi inte, på grund av vår existens, avsluta denna process i förtid. Vi hade alltså tvekat att skapa centrala instanser och istället förlitat oss på ett gemensamt förtroende- och diskussionsnätverk. Detta existerar fortfarande och har blivit ännu starkare under de senaste åren, men ett sådant sätt att fungera var något besvärligt, särskilt när det gällde ge svar, med officiella ställningstaganden, på plötsliga händelser eller på frågor från enskilda eller grupper gällande vårt arbete. Mot bakgrund av allt detta enades man på Parma-mötet om att inrätta en sorts "sekretariat" kallat kontaktkommitté mellan de olika anslutna organisationerna. Dess syfte var: att snabbt svara på internationella frågor på uppdrag av Byrån, att ha ansvar för korrespondens och diskussioner med andra grupper, att organisera delegationer på platser där vi var inbjudna, att samordna utarbetandet av internationella deklarationer, samt förberedelser och anordnande av internationella konferenser. Samverkanskommittén fungerade bra, men den var inte helt representativ för hela organisationen och det var oklart vilken relation den hade till enskilda medlemmar. Vid mötet i Milano 2009 beslutades det att ta ytterligare ett steg framåt i IBRP:s organisationsförändring, för att bättre kunna möta den närmaste framtidens utmaningar, utifrån de viktigaste beslut som då togs.

• Det grundläggande ramverk och tillvägagångssätt som definieras i våra originaldokument förblir oförändrade. Vi måste dock inse att Byrån har gått utöver sitt ursprungliga medlemskap och att vi i detta fall, som våra ursprungliga dokument förutsåg, gradvis skulle gå mot en mer centraliserad verksamhet när Byrån expanderade. Med tanke på detta beslutade vi att Byrån skulle bli det centraliserade koordinations organet för vår internationella organisation. Det kommer att vara länken inte bara till de anslutna organisationerna i varje land utan med individer i olika länder. Den kommer att sköta alla ärenden som rör organisationens funktion som helhet (såsom relationer med andra grupper, korrespondens, internationella uttalanden och policyer etc).
• Kontaktkommittén blir den Internationella Byrån, som består av en representant för varje land där vi har verklig närvaro, vilket för närvarande betyder Italien, Kanada, Storbritannien, USA och Tyskland.
• För att ge tydligare uttryck för vår existens som en enad internationell organisation beslutade vi att byta namn på organisationen till Internationalist Communist Tendency (ICT). (På Svenska Internationalistiska Kommunistiska Tendensen (IKT). Detta uttrycker inte någon förändring i förhållandet mellan våra grupper och betyder inte heller att enskilda grupper kommer att överge sitt ansvar för att fördjupa sin närvaro inom arbetarklassen i de geografiska områden där de är närvarande. Alla grupper kommer att behålla sina distinkta arbetssätt för att passa de förhållanden där de arbetar och kommer att behålla sina individuella namn. Således är till exempel CWO fortfarande CWO, men "brittisk filial av IKT". Individer i olika länder är direkt medlemmar i IKT och är den internationella byråns ansvar.
• Kamrater som ansvarar för webbplatsen ska försöka hitta sätt att göra innehållet tillgängligt på olika språk och på så sätt ge bättre internationell användbarhet.

Som denna korta historia visar har internationalistiska kommunisters kamp, genom olika faser, nu pågått i mer än ett århundrade.

Vi är "för ett internationellt parti", men det är uppenbart att vi inte är det partiet och det borde vi inte heller vara. Andra formationer kommer att behöva växa fram runt om i världen som ett uttryck för ett bredare motstånd mot det kapitalistiska systemets hot i form av sjunkande levnadsstandard, krig och klimatförändringar. Med tanke på den orkan som kapitalismen drar världen in i har behovet för revolutionärer att arbeta tillsammans och organisera sig aldrig varit mer akut. Vissa är idag dock försiktiga med begreppet "parti" överhuvudtaget och detta är förståeligt.

Arvet från den ryska revolutionen blev en enpartistat som utnyttjade arbetarklassen. Vi har lärt oss en annan läxa (först inskriven i PCInt`s plattform från 1952), nämligen att partiet är ett viktigt verktyg för att förena den mest militanta delen av arbetarklassen för att leda attacken mot den kapitalistiska makten, men det är inte en regering i vänte-läge. Den uppgiften kan bara utövas av arbetarklassens klass-övergripande organ, i spetsen för vilka arbetarråden sitter med sina omedelbart återkallande delegater. Skapandet av arbetarråd var den stora upptäckten av 1905 års revolution i Ryssland och det är i en ny version av dem som kampen för ett nytt produktionssätt kommer att utkämpas politiskt i internationell skala.

Idag fortsätter de internationalistiska kommunistiska militanterna i olika länder i Europa och över hela världen sin kamp mot uppbyggnaden – som tar sin början i framväxten av revolutionära avantgarden i många länder – av ett internationellt proletärt parti, ett oumbärligt politiskt verktyg för klasskampen att ska ta sig en politisk och socialistisk karaktär som därmed representerar ett konkret alternativ till den kapitalistiska kursen mot barbari och krig.

Socialism eller barbari!