Iran: Kommunism eller barbari

(Detta är ett flygblad som IKT´s sektion i USA delade ut vid krigets-utbrottet.)

Likt en skiva som hakat upp sig bombar USA ett land på grund av humanitära skäl eller påstådda ”massförstörelsevapen”. Var har vi hört detta förut? Det har bekräftats att amerikanska och israeliska bombningar hittills har dödat omkring 50 barn i en grundskola, ett flertal demonstranter och över 500 personer. USA kräver regimskifte i Iran på grund av landets blodiga förtryck, men ett regimskifte innebär bara att en annan grupp reaktionära gamar skjuter ner arbetare. USA hävdar att folket i Iran behöver demokrati. En demokrati som kidnappar arbetare på gatorna samtidigt som man bombar och svälter arbetare över hela världen. Det är uppenbart för arbetarna i USA att vi inte har något intresse av ett krig med Iran när vi saknar sjukvård, lönerna sjunker och inflationen fortfarande stiger.

Det nuvarande kriget skapar ett dödläge som bara kan leda till ett imperialistiskt världskrig. USA:s och Israels attacker mot Iran representerar ännu en konfrontation mellan konsoliderande imperialistiska block. På ena sidan står USA, Nato och Israel, på den andra står Kina, Ryssland och Iran. Trycket från kapitalismens djupa profitkris har drivit alla stater mot krig för att ta kontroll över mer territorium och profiter till priset av massaker på arbetare överallt. Det kapitalistiska systemet drivs mot antingen konstant stagnation eller krig, och det senare blir att föredra för kapitalistklassen, vilket vi sett tidigare med första och andra världskriget.

Allas staters intresse är detsamma som kapitalets och profitens, oavsett vilken fasad man sätter upp. Detta är grunden till dagens kriser. Varje arbetare har personlig erfarenhet av detta när lönerna stagnerar och sänks, när arbetsbelastningen ökar, när sjukförsäkringen skärs ned, mat och nödvändiga förnödenheter blir oöverkomliga eller när man blir vräkt. Det kapitalistiska systemet kräver ständig ackumulering, vilket leder hela systemet mot krig. Det finns ingen räddning undan detta öde genom att hoppas att goda kapitalister eller goda länder vinner eller genom att försöka tvinga någon kapitalistisk regering att gå emot sin existensberättigande. Arbetare i USA har sett detta med vår egen härskande klass, som är enad, oavsett om de är demokrater eller republikaner, när det gäller ökad polisövervakning, ICE:s terror och krig. I Iran har arbetarklassen en lång historia av militans och bildande av shuras (råd) under strejker. Strejkande och protesterande arbetare står inför de reaktionära ayatollorna Basij och Pasadaran, men också de blodtörstiga regionala separatisterna, islamistiska gäng och monarkister, och de flesta i Iran är för unga för att minnas SAVAK. Arbetarklassen kan inte låta sig luras igen; situationen är mycket allvarligare idag än 2003. Det finns ingenting i denna värld som kan stoppa detta krig eller marschen mot ett nytt världskrig förutom oss själva, arbetarklassen. Vi har inget intresse av detta blodiga spel som imperialisterna, kapitalistklassen, spelar. Vi bryr oss inte om deras profiter eller deras ”nationer”. Vi skapar allt och får ingenting tillbaka.

Arbetarklassen kommer att behöva kämpa innan detta skenande tåg spårar ur. Den kommer att behöva bekämpa kapitalisterna på arbetsplatsen och utanför den, genom att utkämpa ett politiskt och ekonomiskt krig. Den kommer att behöva kämpa med sin egen styrka och aldrig överlåta kampen till fackföreningarna eller regeringen. Och det som kommer att visa vägen framåt i denna kamp måste vara ett politiskt parti som har ett enda mål: revolution. När arbetarklassen tar makten och omvandlar samhället kommer vi att få fred. Det är därför ICT alltid kommer att utropa: Inget krig utom klasskriget.

-- Internationalist Workers’ Group March 2026

Fotnoter:

Bild: Avash Media (CC BY 4.0), https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Tehran_-_The_Fourth_Day_of_War_…