Den revolutionära vänsterns extremt splittrade tillstånd är uppenbart för alla. Så vilka är skillnaderna mellan oss och de andra antikapitalistiska grupperna som stöder klasskampen?
Vi kallas internationalister eftersom vi tror att de exploaterades intressen är desamma över hela världen, och att kommunism inte kan uppnås i ett enda geografiskt område, en myt som stalinismen saluför som sanning. Vi är därför skarpa motståndare till stalinismen i alla dess former; en ideologi som alltför länge betraktades som kommunism, både av bourgeoisien och av många generationer arbetare som i god tro vände sig till den när ägandet av industrier, distribution, mark osv. övergick från privata händer till statens, samtidigt som kapitalismens förhållanden och alla dess beståndsdelar (varor, pengar, löner, profit, gränser osv.) i stort sett förblev intakta. Detta var inte kommunism utan en specifik form av kapitalism: statskapitalism. Efter 1917 innebar den ekonomiska blockaden mot Sovjetunionen och världsrevolutionens misslyckande i väst att revolutionen förvandlades till sin motsats och så småningom blev ett imperialistiskt block, vilket kollapsade efter bara sjuttio år.
I konflikterna mellan en nationell borgarklass och en annan, från Palestina till Baskien, står vi på proletariatets sida. Detta innebär att ignorera alla territoriella anspråk till förmån för fraternisering med arbetarna i de motsatta skyttegravarna. Detta är innebär inte att passivt ignorera de arbetare som har fallit offer för militär ockupation, utan revolutionär defaitism för klassens enhet, bortom borgerliga gränser. Så kallade nationella befrielsekrig är lömska fällor som syftar till att dra arbetarklassen – de egendomslösa – i släptåg efter reaktionära borgerliga intressen.
Vi ser oss själva som en politisk referenspunkt för arbetarklassen, och då främst för de skikt som har tröttnat på fackföreningarna – alla fackföreningar. Detta innebär inte att kampen för att försvara våra omedelbara intressen (löner, arbetstid, arbetstempo osv.) är över. Tvärtom! Men fackföreningen är inte längre den form genom vilken arbetare kan organisera sig och driva dessa kamper på ett effektivt sätt. Fackföreningarna fungerar numera öppet som ett verktyg för att kontrollera klasskampen och styra arbetskraften i kapitalets tjänst. Samtidigt utgör basfackliga rörelser – trots de aktivistiska medlemmarnas goda avsikter – ett trubbigt verktyg för arbetarna, eftersom de driver radikala ekonomiska krav utan att ifrågasätta den juridiska och ekonomiska ram som den borgerliga staten påtvingar samhället. Krisen har ytterligare blottlagt begränsningarna i dessa basfackliga rörelsers verksamhet, då den kraftigt har inskränkt utrymmet för deras reformistiska politiska praktik.
För oss ligger det verkliga alternativet till fackföreningarna i ”kampens självorganisering”. Denna måste uppstå spontant inom arbetarklassen – utanför och i opposition till fackföreningarna – så att arbetarna själva kan välja de mest effektiva formerna för mobilisering; former som nödvändigtvis måste spränga systemets ramar. Kampen för omedelbara intressen får dock aldrig förlora ur sikte att klassens övergripande intresse ligger i att störta kapitalismen; detta måste ständigt hållas levande i kampen.
Vi är anti-parlamentariska: idén att driva dessa institutioner i proletär riktning "inifrån" innebär att felaktigt se dem som en neutral enhet, när de i själva verket är de strukturer som borgarklassen ger sig själv för att genomdriva sitt styre. Att olika kommunistiska partier deltar i borgerliga parlament och lagstiftande församlingar innebär att de för alltid har övergivit det revolutionära perspektivet och accepterat den demokratiska freden (som, låt oss minnas, i slutändan vilar på bourgeoisins vapenmakt).
Kapitalismens störtande är endast möjligt genom en revolution, d.v.s. proletariatets erövring av politisk makt, utanför och mot alla borgerliga pseudo-demokratiska kanaler (val, reformer etc.) mekanismer som är särskilt utformade för att undvika radikala förändringar i samhället. Arenan för vår ”demokrati” – revolutionens maktorgan – kommer istället att utgöras av arbetarråd och stormöten, där delegater får specifika mandat och när som helst kan återkallas. Men dessa organisationer kan aldrig bli verkliga organ för proletär makt utan att anta ett tydligt program som syftar till att avskaffa utsugningen – och därmed klasserna – till förmån för ett samhälle av ”fritt associerade producenter” som arbetar för att tillgodose mänskliga behov. Detta program faller inte från himlen, utan formuleras av den del av arbetarklassen som försöker ta till sig lärdomarna från tidigare kamper och omgrupperar sig på internationell nivå för att bilda ett parti som inom arbetarråden kämpar mot kapitalism och för socialism. Detta är inte ett regeringsparti som skulle ersätta klassen, utan ett parti för agitation och politiskt ledarskap på grundval av detta program. Endast om proletariatets mest avancerade delar erkänner sig själva som partiets politiska ledning kommer vi att vara på väg mot den revolutionära socialistiska omvandlingen.
Internationalistiska Kommunistiska Partiet (Battaglia Comunista) grundades med dessa målsättningar under andra världskriget (1943) och fördömde omedelbart båda sidor som imperialistiska. Dess rötter finns i den italienska kommunistiska vänstern, som från och med 1920 fördömde Kommunistiska internationalens urartning och den stalinisering som påtvingades alla dess medlemspartier. Under 1970- och 1980-talen tog partiet initiativ till en rad konferenser som ledde till bildandet av Internationella Byrån för det Revolutionära Partiet och slutligen Internationalistiska Kommunistiska Tendensen (2009).
Vi förespråkar partiet, men vi är inte partiet eller dess enda embryo. Vår uppgift är att delta i dess uppbyggnad genom att ingripa i klassens alla kamper och försöka koppla samman dess omedelbara krav med det historiska programmet: kommunismen.
Anslut dig till oss! Stöd Internationalistiska kommunistiska tendensen.
Läs vidare
- ICT Platform (2020)
- IBRP Platform (1997)
- For Communism: An Introduction to the Politics of the ICT
- Navigating the Basics
- Introductions to Our Positions (VIEW TO BE CREATED)
- The IBRP becomes the ICT
- Books and pamphlets (VIEW TO BE CREATED)
