Det är med stor sorg som vi meddelar vår kamrat Oliviers bortgång, som ägde rum den 3 juli.

Endast en dödlig sjukdom kunde krossa generositeten, passionen och ihärdigheten hos en sann revolutionär militant, som i mer än femtio år kämpade för att radikalt förändra denna värld, borgarklassens omänskliga värld, en värld som sedan länge har överlevt sig själv. Han gjorde det utan att skona sig själv, ända sedan han vid tjugo års ålder närmade sig den internationella kommunistiska vänsterns positioner och deltog i grundandet av Internationella kommunistiska strömningen (IKS).⁽¹⁾ Där hade han tack vare sin förmåga och sitt engagemang ansvarsfulla funktioner, tills han och andra kamrater i början av 2000-talet kastades ut - eller tvingades lämna - på grund av de mest skandalösa men naturligtvis ogrundade anklagelser. I själva verket, som alltid i dessa fall, syftade förtalet mot Olivier och andra kamrater till att misskreditera kritiken från politiskt obekväma element som inte delade och motsatte sig den nya politiska inriktning som den organisation de hade hjälpt till att skapa hade tagit.

Många kamrater blev så pass djupt demoraliserade och besvikna att de övergav den revolutionära militansen, men Olivier, bland mycket få andra, gjorde inte det, och efter att under en kort tid ha deltagit i verksamheten inom IKS:s interna fraktion (IFICC) slog han in på den väg som ledde honom till vår Internationalistiska kommunistiska tendens (IKT).

Under flera år, praktiskt taget ensam, utförde han med tålamod och beslutsamhet ett politiskt arbete som syftade till att så frön till vår organisation i Frankrike. Han redigerade de franska utgåvorna av två böcker av Onorato Damen, en om Amadeo Bordiga, och Selected Writings; samtidigt återupptog han den regelbundna utgivningen av tidskriften Bilan et Perspectives, skrev egna artiklar och översatte dokument från de nationella sektionerna av IKT.

Samtidigt som han bedrev sin ihärdiga, mer direkt militanta verksamhet, knöt och fördjupade han kontakter med kamrater som var intresserade av våra ståndpunkter. Han utvecklade sitt arbete som historiker, alltid utifrån den revolutionära militansens perspektiv, aldrig den akademiska världen. Detta arbete materialiserades i publiceringen av texter om den italienska fraktionen i exil på 1930-talet; om KAPD; om den turkiska vänstern; i publiceringen på franska av texter från tidskriften Kommunist, organet för "vänsterkommunisterna" i bolsjevikpartiet 1918; och om den ryska kommunistiska vänsteroppositionen på 1920-talet. Det är viktiga verk som på ett anmärkningsvärt sätt bidrar till kunskapen om sidor av historien som vanligtvis är okända eller, ännu värre, medvetet förvrängda av stalinismen och dess politiska arvtagare.

Hans intensiva aktivitet bar slutligen frukt i och med bildandet av Groupe révolutionnaire internationaliste (GRI), anslutet till IKT, vars officiella grundande skedde i Paris i september 2023, under ett möte mot det imperialistiska kriget. Vid det mötet förvånade han oss alla som visste hur många månaders cancerbehandling han redan hade överlevt, och talade i mer än 45 minuter om krigshotet och vårt svar, samt hanterade lugnt förolämpande attacker från åhörare på mötet. Det var en sista demonstration av hans mod och integritet. Utan att ta något ifrån de andra kamraterna kan det sägas att Olivier på ett avgörande sätt bidrog till att IKT fanns i Frankrike, och han gjorde det i vetskap om att han kanske inte skulle överleva, så att det i Frankrike skulle finnas något, en revolutionär referenspunkt, att bygga vidare på.

Olivier visste hur han skulle föra vidare sin passion för kommunismen till sina kamrater, och han kombinerade en djup kunskap om vänsterfraktionernas historia med en skarp blick för utvecklingen i världen. Hans intresse ledde honom till att ta ställning till internationella relationer, som han sammanfattade och förklarade på ett tydligt sätt. De förvärrade imperialistiska spänningarna utgjorde för honom en källa till allvarlig fara och bekräftade hans övertygelse om att krigshotet måste bemötas med ett revolutionärt perspektiv. Detta har motiverat hans senaste politiska ingripanden och sökandet efter former för ingripanden genom vilka detta resolut internationalistiska perspektiv kan finna sin väg.

Han försvarade kraftfullt lärdomarna från den historiska erfarenheten, i vilken han såg odiskutabla klasspositioner, och var likaså uppmärksam på de förändrade villkoren för sociala strider. Uppkomsten av rörelser med ibland oväntade former var en ständig källa till intresse för honom, liksom de materiella omvandlingar av kapitalismen som han hade bevittnat med försvagningen av stora arbetarklass-koncentrationer i ett land som Frankrike. Från sin egen erfarenhet hade han hämtat en misstro mot organisationers sklerotiska, sekteristiska praxis som försvagar dem samtidigt som den utmattar deras militanter.

Hans revolutionära anda var mindre fäst vid den kommunistiska rörelsens yttre former, (1 Maj parader) som han menade var permanent förorenade av stalinismen och dess reaktioner, än vid dess levande substans. "Vi är inga ja-sägare", "vi har ingen mamma eller pappa", brukade han skämta med sin starka, varma och lätt provocerande röst. Med detta menade han att alla kommunister måste vara kapabla att undersöka situationer och använda sitt eget tänkande för att ingripa i deras utveckling, snarare än att agera utifrån konformism eller upprepning av några överenskomna formler.

Han ville också att vi skulle ifrågasätta de svar som han själv gav, för att visa att vi kunde spela en självständig roll i klassrörelser. Han utmanade förenklade formler och de överdrifter som rättfärdigar dem, och pekade på behovet av att ge ett positivt bidrag till de exploaterades motstånd. För honom var det viktigt för kommunister att "växa med uppgiften", dvs. att kunna göra verkliga framsteg i klasskampen och i medvetandet.

Med Olivier har en kamrat lämnat oss som vi djupt beklagar förlusten av och vi är inte rädda att peka på honom som ett exempel för dem som är kvar.

Med Olivier har en verklig kommunist, en av oss gått bort.

Au revoir, Olivier

Fotnötter:

(1) För mer detaljerad information om detta och andra aspekter av Oliviers liv hänvisar vi läsarna till dödsrunan av kamrat Juan från International Group of the Communist Left (IGCL), som hade delat samma politiska väg och en gemensam känsla av vänskap med honom i åratal: igcl.org