Minst femtio krig pågår runt om i världen. Samtliga dessa är, på ett eller annat sätt, resultat av det kapitalistiska systemets motsättningar, vilket är den direkta orsaken till imperialism och krig. De två stora krigen, i Ukraina och Gaza, tillhandahåller oss ett panorama av barbarisk slakt och grymhet i en omfattning som våra härskare inte kan dölja. Allt prat om mänskliga rättigheter, regelbaserad ordning (RBO) och demokratins kamp mot diktatur visar sig vara hycklande nonsens. Varje dag visar sociala medier oss vad som verkligen sker. Mördandet och lidandet i Ukraina och Gaza visar kapitalismens sanna ansikte av idag, men hur fruktansvärda dessa krig än är, kommer det sannolikt att komma ännu värre. Såväl kriget i Ukraina som det i Gaza kan föra oss in i ett nytt världskrig. Om det inträffar skulle dessa båda krig framstå som blotta skärmytslingar innan det verkliga blodbadet utspelar sig. Nyheten om att taktiska kärnvapen förbereds av både Ryssland och Nato och att Frankrike har föreslagit att skicka NATO-trupper till Ukraina visar hur insatserna höjs. Det spelas rysk roulette med kärnvapen.

Bakom dessa krig ligger en mycket mer fundamental och farlig konflikt, den mellan en existerande hegemonisk makt, USA med dess allierade, som försöker behålla den världsdominans som uppgörelsen efter andra världskriget gav dem – och Kina, en uppåtgående makt. Deras dominans är både ekonomisk och militär, och Kina hotar nu att underminera dem båda. Om inte arbetarklassen ingriper och störtar kapitalismen kommer denna konflikt oundvikligen att leda till krig.

USA:s krigsförberedelser utförs i fullt dagsljus och inför allmän beskådan. AUKUS-pakten - ett militärt partnerskap mellan Australien, Storbritannien och USA - hjälper Australien med att bygga atomubåtar. USA spenderar dessutom 500 miljoner dollar för att stärka militären i Filippinerna och har undertecknat säkerhets-samarbetsavtal med Indien, Japan och Sydkorea. USA försöker omringa Kina med regimer som är allierade med dem militärt och som är motståndare till Kina, samtidigt som de beväpnar Taiwan och försöker uppvigla separatism som en förevändning för krig. Man försöker också sabotera Kinas Belt and Road Initiative, BRI. (I Sverige kallas det ofta sidenvägen.). Samtidigt har skapandet av en pro amerikansk regim i Ukraina via Maidan-kuppen, byggandet av en modern ukrainsk armé och dess sikte på medlemskap i Nato, lockat in den ryska militären i landet. Proxykriget i Ukraina drar Ryssland och Kina närmare varandra, i en anti-amerikansk bekvämlighetsallians.

USA:s dominans över Mellanöstern, världens största oljeproducerande region, har funnits sedan andra världskriget. Medan USA var den största importören av Mellanösterns olja fram till omkring 2005, har Kina nu tagit dess plats, vilket resulterar i att Kina hotar USA:s dominans i regionen. Kina har förhandlat fram ett närmande mellan Saudiarabien och Iran och fört in båda länderna i BRICS. USA:s politik var tvärtom att hålla Saudi/Iran-konflikten levande och därigenom rättfärdiga sina militärbaser och militära dominans av området. Kina har också ingripit i Gaza-konflikten, genom att ha förmedlat ett avtal mellan ”Palestinska fraktionerna för ett Gaza efter konflikten” och därigenom fått fotfäste i USA:s revir. På det ekonomiska området har Kina opponerat sig mot att handeln med olja uteslutande ska ske i dollar. Detta var något som Saudiarabien 1974 gick med på att implementera för en 50- årsperiod, men detta avtal förnyades inte när det nu löpte ut i juni. Detta kan sätta stopp för dominansen av petrodollarn och undergräva dollarns internationella roll, som är en nyckelfaktor i USA:s ekonomiska hegemoni. Om den globala dominansen av dollarn går förlorad kommer USA:s makt att utfärda sanktioner mot andra länder också att gå förlorad, liksom deras förmåga att konfiskera finansiella tillgodohavanden från sina rivaler. Sanktioner har tillämpats mot Ryssland, Kina, Iran och andra i syfte att skära av deras möjlighet till handel genom att utesluta dem från SWIFT, (Det internationella bank-överföringssystemet) och 330 miljarder dollar av ryska tillgångar är beslagtagna och räntorna konfiskerade. Allt detta är möjligt på grund av dollarns roll som den internationella handelsvalutan. Resultatet är att Ryssland och dess BRICS-partner har börjat handla med lokala valutor och förbereder sig för att lansera ett alternativt överföringssystem till SWIFT och en BRICS-valuta. Alla dessa militära och ekonomiska rörelser är förberedelser för krig.

Klasskamp är vägen för att förhindra och stoppa världskrig

Endast arbetarklassens ingripande, som en politisk kraft på internationell nivå, kan förhindra krig och sätta stopp för det om det bryter ut. Detta beror på att vårt arbete producerar allt det värde som håller igång det kapitalistiska samhället. Ta bort det arbetet och hela den kapitalistiska strukturen kollapsar. "Inget krig utom klasskriget" måste vara vårt ledord. Inga eftergifter till det kapitalistiska krigsprogrammet; inga eftergifter för den nationella ekonomin.

Revolutionär klasskamp – inte stöd till våra ledares fiender (Kina, Ryssland, Iran, etc.) som många inom den så kallade ”antiimperialistiska” vänstern förklarar – är svaret på de framtida krig som våra härskare förbereder. Detta kräver strejker, inte bara inom vapenindustrin utan masstrejker som kapitalistklassen kommer att få svårare att undertrycka och som kan växa och komma att dra in fler och fler arbetare i kampen. Det innebär förbrödring mellan soldater och deras förmodade fiender grundat på klassolidaritet. Det betyder att påpeka att arbetarnas och soldaternas verkliga fiender är kapitalistklassen som har mobiliserat dem för att bekämpa sina klassbröder och -systrar. Det innebär att stödja desertering i massiv skala som förvandlas till myteri vilket innebär verklig makt att avsluta kriget.

Det var så revolutionärer reagerade på första världskriget. Det ledde först till revolutionen i Ryssland och sedan revolutionen i Tyskland som satte stopp för kriget. I Tyskland 1918 vägrade sjömännen i Wilhelmshaven och senare i Kiel att segla mot den brittiska flottan. Istället tog de över Kiel, inrättade arbetar- och sjömansråd och inom några dagar föll det tyska riket och kriget avslutades. Men detta hände först efter fyra år av vad som då var det mest fruktansvärda kriget i mänsklighetens historia. Tyvärr besegrades den revolutionära våg som dessa revolter genererade och inget sådant ingripande från arbetarklassen satte stopp för andra världskriget. Resultatet var otaliga miljoner döda.

Revolutionär klasskamp måste vara strategin på alla sidor i kriget. Detta kräver en internationell politisk organisation som existerar på en global skala och kämpar för denna revolutionära strategi bland arbetarklassen. Byggandet av ett sådant internationellt parti är nyckeluppgiften för revolutionärer idag.

Ovanstående artikel är hämtad från den aktuella utgåvan (nr 68) av Aurora, Flygskrift från Communist Workers’ Organisation.