Tre dagar efter Nahel Merzouks, 17, död, skjuten ihjäl tisdagen den 27 juni i Nanterre av en polis som stoppade hans fordon, har upploppen nått en sällsynt nivå av våld i förorter över hela Frankrike, i utländska territorier och även i mindre städer som vanligtvis är mindre drabbade av den här typen av uppror. Upprorsmakarna har satt eld på olika platser av statsmakten: stadshus, prefekturer, gymnasieskolor, polisstationer... listan kan göras lång. Vad vi bevittnar är ett totalt förkastande av makten, ett uttryck för enorm ilska mot alla med någon form av auktoritet och, i slutändan, mot det liv som ungdomarna i förorterna tvingas leva.⁽¹⁾

Upprorsmakarna har också riktat in sig på och plundrat olika köpcentra, ett nyare fenomen jämfört med tidigare urbana upplopp. Detta fenomen är uppenbarligen ett tecken på de svårigheter människor möter med att försöka tillfredsställa sitt mest grundläggande behov av mat. Men dessutom - symboliserar inte dessa köpcentra, med sina kläder, skor, elektroniska apparater och allt annat, individuell seger, i ett samhälle som har fetischiserat varan? Dessa attacker, med så knapp materiell vinst i förhållande till riskerna, representerar också en viss hämnd på samhället, om än en helt illusorisk sådan.

Alla "officiella" medier, otaliga experter och politiker av alla slag, studerar nu all samtliga, belevat eller rasande, förortsfenomenet, som de cyniskt tyck ha upptäckt igen nu när situationen där har förvärrats sedan 2005 år upplopp.⁽²⁾

För vissa handlar kravallerna om kamp mot rasism, i synnerhet polisens rasism; för andra handlar det om ordningsmakternas arrogans och missskötsel; för ytterligare andra handlar det om försummelsen av offentlig service förorterna; eller snarare löjligheter såsom, om du är Emmanuel Macron, så handlar det om sociala medier och videospel som förmodligen möjliggör och sprider upploppen över fler städer.⁽³⁾

Ghettoiseringen av förorterna är oskiljaktig från de vidare funktionerna av det kapitalistiska samhället som helhet och de spänningar som det genererar. De teman som lyfts fram av grupperna inom kapitalets vänster och center handlar bara om de sekundära karaktärsdragen hos denna verklighet, med det uppenbara syftet att värna den allmänna ordningen på kort sikt. Låt oss överlåta deras nonsens och allt det är bra för åt dem själva – "förortsplanering" och andra "fastighets-generalförsamlingar"!⁽⁴⁾ Borgerlighetens verkliga svar är tydligt: förtryck är för tillfället det enda alternativet för att släcka branden. Sedan kommer de att försöka radera dessa händelser från det offentliga minnet tills det nästa gång blossar upp, samtidigt som de i princip inte gör något för att ta itu med problemet.

På den mer radikala sidan av högern och extremhögern är saken enkel. Den republikanska ordningen måste återupprättas genom repression. "Bara en fast hand kan återställa ordning och fred. Från och med ikväll utropar jag ett allmänt undantagstillstånd”, utropade Éric Zemmour på morgonen torsdagen den 28 juni på Twitter. Detsamma gäller högervridna Republikanerna.⁽⁵⁾ Regeringen mobiliserade 40 000 poliser och gendarmer med 14 pansarfordon och några helikoptrar för natten den 30 juni. Till denna arsenal fanns elitenheter från RAID, BRI, etc.⁽⁶⁾ Under natten mellan torsdagen och fredagen arresterades 875 personer över hela Frankrike. Detta är krig! Polisen driver i samma riktning, och tar det till och med ett steg längre. "Polisen kämpar", skriver de, "eftersom vi är i krig" emot de "skadliga" och "vilda horderna".⁽⁷⁾ Detta är perspektivet för de organisationer som är starkast implementerade i polisen i denna ack så demokratiska republik.

Extremvänstern å sin sida fortsätter som alltid att driva på för konfrontation, vilket i och för sig skulle vara förståeligt om det bara fanns ett sken av något tydligt perspektiv. Men det här är desperata kamper. Att skicka oorganiserade ungdomar till döds i händerna på en polisstyrka beväpnad för inbördeskrig är kriminellt. Det har redan inträffat två dödsfall⁽⁸⁾ och en person allvarligt skadad och förd till akuten i Mont-Saint-Martin (Meurthe-et-Moselle) efter en gummikula skjuten av RAID-agenter.

För vår del så vet vi alltför väl att det inte kan finnas någon lösning på dessa upplopp i morgon eller övermorgon. Förorterna är dömda till ytterligare proletarisering. Vi kan verkligen bara fördöma kapitalismen, globaliserad och finansiell som den har blivit, som behöver allt mer likviditet för att överleva och realisera sina profiter eller spekulera på aktiemarknaden. För detta måste den proletarisera en ständigt växande del av samhället för att tömma sitt blod. På så sätt är förorternas eldsvådor den perfekta motsvarigheten till Gilets jaunes (Gula västarnas) uppror på landsbygden.⁽⁹⁾ Misären sprider sig längre och längre överallt. Staten och kapitalet är inte längre materiellt kapabla att tillfredsställa de grundläggande behoven hos dessa befolkningar som lämnas i sticket utan anständig utbildning, med sönderfallande sociala och offentliga tjänster och sjukhus som hotas.

Tyvärr saknar dessa nya skikt och klasser som för närvarande proletariseras – såväl som arbetarklassen som helhet – en tydlig vision om vad som pågår. Ilskan och förbittringen som driver dem är en obestridlig verklighet, men medvetenheten om de viktiga sociala och ekonomiska fenomen som pågår är svårare att förstå. Det saknas idag desperat en politisk organisation som verkligen är rotad i dessa nya proletära klasser och i proletariatet som helhet. Endast sådana politiska organisationer skulle kunna få den sociala revolten att förändras och anta en positiv riktning, en alternativ väg ut ur förtvivlan, det vill säga mot ett verkligt mänskligt, kommunistiskt samhälle.

Fotnötter:

Bild: Toufik-de-Planoise (CC BY-SA 4.0), commons.wikimedia.org

(1) Banlieues är förorterna till stora städer i Frankrike. De har ett rykte om fattigdom och kriminalitet. De är hem för många arbetare, migranter och arbetslösa.

(2) För vår täckning av upploppen 2005, se: On the Events in France, France - From Riots to Revolt och The Revolt of the Parisian Suburbs.

(3) latribune.fr

(4) Generalständerna 1789 var generalförsamlingen som representerade de franska ständerna (prästerskap, adel, allmoge), som kallades för att ta itu med de problem som nationen står inför. Politiker från vänster och höger i Frankrike återkommer fortfarande till idén.

(5) Éric Zemmour är en högerextrem journalist och ledare för det nationalistiska partiet Reconquête. Les Républicains är ett högerparti som grundades 2015 av Frankrikes tidigare president Nicolas Sarkozy.

(6) RAID (”Research, Assistance, Intervention, Deterrence”) och BRI (”Research and Intervention Brigade”) är den franska polisens taktiska enheter.

(7) lemonde.fr

(8) Den första, natten mellan torsdagen den 29 och fredagen den 30 juni, var i Guyana, i Stanislas egendom, bredvid den populära stadsdelen Mont-Lucas, i Cayenne. Den andra föll fem meter från ett skyltfönster när den plundrades.

(9) För vår täckning av gilets jaunes-protesterna, se: The Yellow Vests Movement: the Crisis is Deepening och Some Further Thoughts on the Yellow Vests Movement.