Tekniken betraktas ofta som den främsta drivkraften bakom utvecklingen i det kapitalistiska samhället. Kapitalismens egen dynamik tvingar entreprenören – personifieringen av kapitalet – att ständigt omstrukturera arbetsvillkoren för att öka produktiviteten.

Tekniska revolutioner påverkar dock inte bara arbetsplatsen eller fabriksgolvet; de får genomslag i hela samhällsstrukturen och förändrar levnadsvillkor, konsumtionsmönster, sedvänjor, infrastruktur, institutioner och mycket mer.

Uppfinningen av halvledare (kisel-skivor som kan förstärka och koppla om elektriska signaler) och förminskningen av elektroniska kretsar – tillsammans med en parallell förbättring av datorkapaciteten – utgör kärnan i den digitala revolution som vi just nu upplever.

Sedan 1980-talet har nya informations- och kommunikationstekniker snabbt avlöst varandra och framgångsrikt etablerat sig på marknaden: persondatorer, internet, mobiltelefoner, digitala plattformar och sociala medier har genomsyrat samhällsstrukturen och alla aspekter av våra liv – från arbete och kommunikation till fritid. De allra senaste digitala systemen, som drivs av utvecklingen av artificiell intelligens (AI), kommer sannolikt att få en ännu mer omfattande och genomgripande inverkan på det ekonomiska och sociala livet (vissa talar till och med om en ”ontologisk revolution” – en grundläggande omvälvning av de strukturer som utgör den mänskliga verkligheten).

Begreppet ”artificiell intelligens” användes för första gången 1956 vid en berömd konferens som hölls vid Dartmouth College i New Hampshire. Evenemanget organiserades av fyra forskare – John McCarthy, Marvin Minsky, Nathaniel Rochester och Claude Shannon – som senare skulle komma att spela avgörande roller i utvecklingen av detta framväxande område. Artificiell intelligens kan definieras som vetenskapsområdet som studerar de tekniker, metoder och verktyg som används för att simulera – snarare än att efterlikna – naturlig intelligens, särskilt mänsklig intelligens. (Framstegen inom neurovetenskapen har hittills endast delvis belyst de kognitiva funktionerna; därför är termen ”simulera” att föredra framför ”efterlikna”, eftersom den naturliga intelligensens funktionssätt inte kan återges troget).⁽¹⁾

Två i grunden komplementära tillvägagångssätt – det symboliska och det sub-symboliska – har använts vid utvecklingen av intelligenta maskiner (i den mening som beskrivits ovan); båda modellerna tillämpas i praktiken och bör inte betraktas som ömsesidigt uteslutande alternativ.

Det symboliska tillvägagångssättet bygger på formell logik, som under sin utveckling har tillhandahållit en metod för att beteckna principer och uttryck för resonemang. Detta formella system har skapat en matematisk grund för symboliskt resonemang, vilket gör det möjligt att representera kunskap som en uppsättning symboler som kan bearbetas av algoritmer (dvs. sekvenser av instruktioner som definierats för att utföra en specifik uppgift eller lösa ett problem). Ett exempel på symbolisk artificiell intelligens – eller snarare AI baserad på regler och uttrycklig, strikt förutbestämd kunskap – är IBM:s Deep Blue-system, som blev känt på 1990-talet för att ha besegrat världsmästaren i schack Garry Kasparov.⁽²⁾

Det sub-symboliska tillvägagångssättet bygger däremot på metoder som gör det möjligt att härleda och generalisera regler direkt från data. I detta fall är det avgörande att ha en datamängd som är tillräckligt stor och representativ för ett givet problem för att kunna bygga en modell som kan anpassa sig till tidigare okända situationer och därmed uppvisa en viss grad av självständighet i den tilldelade uppgiften. Den kognitiva processen som ligger till grund för detta tillvägagångssätt är slutledning, vilket innebär att systemet tillämpar det som lärts in från tidigare data för att göra prognoser eller fatta beslut i nya sammanhang (slutsatser dras utifrån känd information).

Stora lingvistiska modeller, såsom ChatGPT, tränas på enorma mängder textdata, vilket gör att systemet kan lära sig komplexiteten och nyanserna i det naturliga språket. (Att träna en AI-modell innebär att lära ett datorsystem att lära sig genom exempel, snarare än att tillhandahålla en lista med för-definierade regler som ska följas). ChatGPT-modellen har visat sig kunna klara Turing testet (dvs. generera texter som inte går att skilja från sådana som producerats av människor), besvara komplexa frågor och skapa kreativt innehåll baserat på de mönster som framgår av data, utan någon inneboende förståelse för deras innebörd. Därför är en tillräcklig mängd data (vanligtvis en enorm mängd) och ett adekvat datorsystem som kan bearbeta den avgörande. ⁽³⁾

På detta sätt byggs det med hjälp av artificiell intelligens maskiner som kan tänka utan hjärna (eller, mer exakt, simulera tänkande), där kunskap uttrycks genom algoritmer.

Inom teknikens värld

Militära tillämpningar (vilket framhävs av konflikterna i Ukraina och Mellanöstern), nya former av samhällskontroll, den växande maktkoncentrationen hos tech-jättarna (som i allt högre grad integreras i statens digitala och militära apparat) samt de potentiella konsekvenserna för arbetskraften och miljön väcker alla helt berättigad oro när det gäller AI.

Låt oss kort betrakta en aspekt som vår politiska rörelse alltid har ansett vara central – självklart utan att avfärda de andra som obetydliga – nämligen de konsekvenser som AI kommer att få för arbetslivet. Den är central eftersom en diskussion om arbete i detta sammanhang nödvändigtvis innebär en bedömning av förhållandet mellan arbetskraften och kapitalet, liksom den inverkan dessa förändringar kan ha på hela den sociala reproduktionsprocessen.

Datoriseringen av produktionen är visserligen inget nytt. I årtionden har vi bevittnat en omfattande omstrukturering av ekonomin, driven av en radikal förändring bort från de organisatoriska metoderna i fabriken som var typiska för den Fordistiska modellen.

Införandet av mikroelektronik gjorde det möjligt för fabrikerna att överge löpande bandets rigida strukturer och organisera produktionen enligt modeller som bättre anpassades till fluktuationerna i marknadens efterfrågan. Att i realtid möta marknadens efterfrågan, minimera lagren och de därmed förknippade kostnaderna samt diversifiera produkterna utifrån olika målmarknader: detta var de mest synliga effekterna av att införa informationsteknik i produktionen.

Under 1980-talet växte ”Toyotismen” fram, en modell för fabriksorganisation baserad på koncepten ”Just-in-Time”-produktion och Total Quality Management.

Datoriseringen och robotiseringen gjorde det möjligt att minska antalet maskinoperatörer och ändå uppnå betydande ökningar av produktionsvolymen. Samtidigt ökade antalet anställda som ägnade sig åt programmering och styrning.⁽⁴⁾ Framför allt har mikroelektroniken möjliggjort en omlokalisering av hela produktionssektorer till geografiska områden med betydligt lägre arbetskraftskostnader än i de avancerade kapitalistiska regionerna, vilket banat väg för den omfattande devalveringen av arbetskraften som har åtföljt den så kallade globaliseringens era.

AI innebär ytterligare ett framsteg – både kvantitativt och kvalitativt – i den automatiseringsprocess som inleddes med införandet av informationsteknik inom tillverkningssektorn.

Sedan några år tillbaka har man talat om ”mörka fabriker” – helt automatiserade anläggningar som uteslutande bemannas av robotar, där både mänsklig arbetskraft och belysning har blivit onödiga kostnader.

Ett utmärkt exempel är den ”smarta fabriken” som öppnades 2024 i Changping (ett område norr om Peking) av det kinesiska multinationella företaget Xiaomi, ett företag inom konsumentelektronik. Denna anläggning kan producera en smartphone var tredje sekund, dygnet runt, och uppnår en total årlig produktion på 10 miljoner enheter praktiskt taget utan någon mänsklig arbetskraft. ⁽⁵⁾ Fabriken är helt automatiserad, med endast ett fåtal tekniker som övervakar systemet. Genom avancerade sensorer och algoritmer för maskininlärning kan robotarna samla in miljödata, diagnostisera problem, optimera processer och till och med själv-optimera sig under produktionen.

”Mörka fabriker” är inte begränsade till högteknologiska jättar som Xiaomi eller Foxconn; de expanderar snabbt inom alla industrisektorer. Exempel på detta är en enorm fabrik i Xinjiang (en kinesisk autonom region) som kan driva 5 000 AI-styrda vävstolar,⁽⁶⁾ samt Zeekrs (en kinesisk tillverkare av elfordon) anläggningar i Ningbo och Quzhou.⁽⁷⁾

Sedan 2025 har hamnen i Shanghai förvandlats till en robotstad där containrar – direkt från fartygen – skannas av digitala system, transporteras av självkörande fordon till sorteringsområden och därefter placeras på lastbilar eller tåg, eller i specialiserade lager, av specialiserade robotar. Förarlösa lastbilar och tåg tar sig fram i den enorma hamnens hamnområden med hjälp av AI-system; den samordnade rörelsen hos dessa fordon, som styrs av digitala algoritmer, har ökat produktiviteten med 30–50 % samtidigt som antalet olyckor har minskat drastiskt. ⁽⁸⁾

Det är ingen slump att vi inledde vår undersökning av hur AI-driven automatisering påverkar tillverkningsindustrin med Kina. Landets enorma volym av offentliga och privata investeringar har gjort det möjligt för Peking att säkra en ledande position inom snabbväxande teknik med högt mervärde, däribland batterier, solpaneler, vindkraftverk, elfordon och avancerad robotteknik. Enligt International Federation of Robotics (IFR) har ökningen av antalet industrirobotar som installerats i Kina varit enorm, från 189 000 år 2014 till över 2 miljoner år 2024.⁽⁹⁾

Med 567 robotar per 10 000 arbetstagare ligger Kina – när det gäller automatisering inom tillverkningsindustrin – långt före Tyskland (449), USA (307), Italien (237) och Storbritannien. ⁽¹⁰⁾

Centralregeringen i Peking främjar automatiseringen genom lokala subventioner och incitament. Programmet ”Made in China” innefattar skattelättnader som kan täcka upp till en femtedel av utgifterna för industrirobotar. Kinas mål är att behålla en central position på den globala tillverkningsmarknaden och bevara produktionskapaciteten i ett land där befolkningen åldras snabbt.

Den ekonomiska konkurrensen påskyndar oundvikligen omstruktureringsprocesserna även i de ”västerländska” kapitalistiska länderna. I linje med samma utvecklingstrend har Siemens infört avancerade automatiseringssystem vid sin fabrik i Amberg i Tyskland, Tesla har följt efter, och Amazon har ökat antalet robotar i sina logistikcenter från 350 000 år 2021 till över 750 000 år 2023.⁽¹¹⁾

Hamnen i Shanghai representerar alltså framtidens logistik, precis som Xiaomis eller Zeekrs fabriker representerar framtidens industriella tillverkning.

Effekterna på sysselsättningen är lätta att förutse: samtidigt som det finns ett behov av ett litet antal skickliga tekniker som ägnar sig åt distansövervakning (och kan styra flera anläggningar från digitala centrum) och underhåll av robotsystem (tillsammans med experter på cybersäkerhet), kommer antalet produktionsarbetare att drastiskt – eller snarare dramatiskt - minska. 2016 ersatte den taiwanesiska elektronikjätten Foxconn 60 000 arbetare med robotar vid en enda fabrik i Kunshan (en stad på regional nivå i den kinesiska provinsen Jiangsu). ⁽¹²⁾

Enligt uppgifter från Världsbanken sysselsätter tillverkningssektorn över 100 miljoner arbetare enbart i Kina. En analys från 2017 utförd av Oxford Economics förutspådde att 12 miljoner arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin skulle gå förlorade fram till 2030 på grund av automatiserade robotsystem. ⁽¹³⁾

Tillämpningarna av AI sträcker sig bortom fabriker och logistik till hela arbetslivet, särskilt tjänstesektorn (i ”västländerna” sysselsätter tjänstesektorn ungefär tre fjärdedelar av den totala arbetskraften); 80 % av företagen använder redan AI-system i minst en av sina verksamheter, och över 90 % planerar att öka sina investeringar inom sektorn.⁽¹⁴⁾

Det är lättare för AI-system att simulera ett konceptuellt, abstrakt tänkande än de former av tänkande som upplevs som enklare men som kräver uppfattningsförmåga. Detta beror på att uppfattningsförmåga innebär förmågan att tolka och integrera sinnesintryck (hörsel, känsel, syn etc.) som är svåra att konceptualisera och därmed svåra att kodifiera. I den meningen är det ”enklare” för ett AI-system att genomföra ett designprojekt, formulera diagnostiska hypoteser eller försvara en åtalad i domstol än att med lätthet förflytta sig i det fysiska rummet eller hantera föremål med fingerfärdighet. ⁽¹⁵⁾ Vissa manuella yrken kommer sannolikt inte att ersättas på kort sikt (kockar, butikspersonal, lastbilsförare, frisörer, målare, städpersonal), medan de arbeten som är mest utsatta för ersättning finns inom den avancerade tjänstesektorn – inklusive högkvalificerade befattningar (analytiker, finanstekniker och specialister, programmerare, korrekturläsare samt applikations-, databas eller mjukvara-utvecklare).

Enligt en rapport från Rational FX som följer upp anställningar och uppsägningar inom tekniksektorn, försvann mer än 202 000 arbetstillfällen år 2025 till följd av företagsomstruktureringar som drevs fram av införandet av AI-system.

Under de senaste månaderna har alla stora techjättar meddelat planer på företagsomstruktureringar som kretsar kring införandet av AI-system och personalnedskärningar. HP siktar på att skära ned mellan 4 000 och 6 000 arbetstillfällen fram till 2028, medan Meta planerar att skära ned cirka 3 600, Microsoft omkring 6 000 och Amazon 14 000.⁽¹⁶⁾

I USA steg arbetslösheten bland nyutexaminerade med 5,8 % under de första månaderna av 2025, med ännu högre siffror inom IT och finans – branscher som är starkt utsatta för automatisering. Sedan 2024 har europeiska teknikföretag minskat rekryteringen med 73,4 %.⁽¹⁷⁾

Enligt Dario Amodei (vd för Anthropic, ett ledande företag inom generativ AI) kan ”AI utplåna hälften av alla mindre kvalificerade jobb inom tjänstesektorn och driva upp den totala arbetslösheten till 20 % inom fem år.”⁽¹⁸⁾ Samtidigt uppskattar en ofta citerad artikel av Frey och Osborne (2017) att cirka 47 % av jobben i USA riskerar att automatiseras. ⁽¹⁹⁾

År 2023 uppskattade OECD:s sysselsättningsprognos att cirka 28 % av arbetstillfällena i medlemsländerna är starkt utsatta för AI (och därmed riskerar att ersättas). ⁽²⁰⁾

Olika studier lyfter fram att nya AI-baserade digitala system kommer att påverka praktiskt taget alla yrken. Generellt sett är låg-kvalificerade jobb särskilt sårbara för automatisering och robotteknik, medan högkvalificerade jobb verkar vara mer utsatta för AI-teknik som i hög grad påverkar kognitiva färdigheter. Bland yrken på mellannivå är de roller som löper störst risk koncentrerade till de administrativa och försäljningsrelaterade sektorerna.

Den kapitalistiska produktionens två sidor

Många intellektuella, ekonomer och kommentatorer tenderar att tona ner den inverkan som AI kan komma att ha på arbetslivet. Man hävdar att syftet med AI är att komplettera människans förmågor snarare än att ersätta arbetstagaren. Följaktligen läggs tonvikten på behovet av att omdefiniera och utveckla nya yrkeskunskaper som gör det möjligt för arbetstagarna att samverka effektivt med maskinerna.

Andra framhåller att AI i sig besitter den kreativa potentialen att skapa nya affärssektorer som kan komma att kräva anställning av kvalificerad personal.

Dessutom skulle nya digitala system göra det möjligt att hantera den demografiska nedgången och den därmed följande minskningen av den yrkesverksamma arbetskraft som behövs för att möta näringslivets och samhällets behov. AI skulle också möjliggöra skapandet av vård- och hälsovårdssystem som kan hantera – till en rimlig kostnad – problem kopplade till en åldrande befolkning.

Generellt sett är det värt att notera att teknisk innovation historiskt sett har skapat mer välstånd snarare än att minska det; själva omstruktureringen av arbetsmarknaden, även om den inledningsvis kan orsaka svårigheter, skulle göra det möjligt för samhället som helhet att ägna sig åt mer kreativa och rekreationsaktiviteter.

Dessa argument saknar naturligtvis inte grund, men de tenderar att förbise de motsättningar som är inneboende i det nuvarande ekonomiska och sociala systemet. Under kapitalismen är produktionsprocessen såväl en arbetsprocess som en värdeskapande process.

Arbetsprocessen – för att använda Marx egna ord från Kapitalet, band I – är ”en målmedveten verksamhet som syftar till produktion av bruksvärden … en tillägnelse av det som finns i naturen för människans behov … det universella villkoret för det metaboliska utbytet mellan människan och naturen, det eviga, av naturen påtvingade villkoret för människans existens”.

Arbetsprocessen i sig – det vill säga den process som syftar till att producera användbara föremål för att tillfredsställa behov – är alltså inte unik för kapitalismen utan förekommer i alla historiska epoker; den tekniska utvecklingen gör det möjligt för arbetaren (L) att sätta i rörelse (n) en ständigt växande mängd produktionsmedel (Mp). Historiskt sett kommer den tekniska utvecklingen och produktivkraftens utveckling till uttryck genom tillväxten av Mp i förhållande till L.

Ur detta perspektiv ökar AI – liksom många tidigare tekniska framsteg – produktiviteten och därmed välståndet (definierat som mängden bruksvärden eller varor som produceras per tidsenhet).

Under kapitalismen är produktionsprocessen dock också en värde-förmeringsprocess. Kapitalisten investerar pengar, inte för att producera föremål som tillfredsställer sina egna behov, utan för att säkra en ekonomisk avkastning – för att skapa profit.

Kapitalets värdeförmering – det vill säga produktionen av mervärde – utgör, för att återigen citera Marx, ”det avgörande syftet, den väsentliga drivkraften och det slutliga resultatet av den kapitalistiska produktionsprocessen”. Denna värde-förmeringsprocess skiljer kapitalismen från tidigare produktionssätt och är därför specifik för vår tid.

Genom att kortfattat granska den värdeförmerande processen introducerar vi vissa begrepp som skulle kräva betydligt mer utrymme för att utforskas till fullo, men som vi här delvis måste ta för givna. Utgångspunkten – som spelar en central roll – är arbetsvärdeteorin, enligt vilken utbytet av varor baseras på den mängd arbete som krävs för att producera dem (värdet på en vara bestäms således av den samhälleligt nödvändiga arbetstiden som krävs för dess produktion).

För att överleva säljer arbetarna på marknaden den enda vara de äger: sin egen arbetsförmåga, eller arbetskraft. I detta sammanhang behöver arbetarna, för att producera och reproducera sin arbetskraft, helt enkelt leva (vilket självklart kräver mat, kläder osv.). Arbetskraftens värde representeras därför av de medel som är nödvändiga för arbetarnas underhåll och reproduktion.

I enlighet med arbetsvärde-teorin säljer arbetarna sin arbetsförmåga i utbyte mot en lön motsvarande dess existensmedel. När arbetskraften används i produktionsprocessen uppvisar den dock en egenskap som skiljer den från alla andra varor: förmågan att producera varor vars värde överstiger värdet av den arbetskraft som används. Processen att producera mervärde är därför inget annat än produktionen av merarbete – tillägnandet av obetalt arbete inom produktionsprocessen; merarbete som manifesteras och materialiseras som mervärde. Värdets källa är därför inte det konstanta kapitalet (C – det vill säga det kapital som investeras i inköp av produktionsmedel, råvaror etc.) utan det rörliga kapitalet (V – det vill säga det kapital som investeras i löner). Kapitalets värdeförmering kan således endast ske genom sysselsättning av arbetskraft.

Konstant kapital – som spelar en avgörande, och idag skulle vi kunna säga dominerande, roll i skapandet av välstånd (uttryckt i termer av bruksvärdenas kvantitet och kvalitet) – genererar inte mervärde; istället överför det endast en del av det värde som förbrukats under produktionsprocessen till varorna. Med andra ord överför maskiner (inklusive AI-system), råvaror och allt annat än levande arbete (dvs. arbetskraft) till den producerade varan endast den andel av arbetet som förbrukats under produktionen.⁽²¹⁾

Den moderna borgerliga ekonomiska teorin – som vi för enkelhetens skull kallar neo klassisk – avvisar helt arbetsvärdeteorin och grundar sin ekonomiska analys i första hand på marknadsdynamiken – det vill säga, den är i grunden uppbyggd utifrån en bytesekonomi; en berömd definition av politisk ekonomi av L. Robbins uttrycker denna synpunkt på ett koncist sätt:

Ekonomi är den vetenskap som studerar mänskligt beteende som ett förhållande mellan behov och knappa resurser som kan användas på olika sätt.

En uppsats om den ekonomiska vetenskapens natur och betydelse, 1935

Till och med vissa teoretiker som utgick från marxistiska ståndpunkter anser numera att arbetsvärdeteorin är föråldrad i det moderna samhället. De hävdar att arbetarnas kunskaper och färdigheter, i takt med den tekniska utvecklingen, helt har exproprierats av kapitalet och införlivats i det konstanta kapitalet. Enligt deras analys tenderar kapitalet att förmera värdet självt (detta är till exempel den ståndpunkt som förespråkarna för teorin om ”kognitiv kapitalism” intar). ⁽²²⁾

För det första anser vi att denna analys blandar ihop arbetsprocessen med den värdeskapande processen. Yrkeskunskap (know-how) är utan tvekan en väsentlig del av arbetsprocessen (dvs. i produktionen av specifika bruksvärden genom en viss arbetsaktivitet – det Marx kallar konkret arbete) – men den bidrar inte till värdeskapandet.

Det konstituerande elementet i en varas värde utgörs av abstrakt arbete. Abstrakt arbete är, för att återigen använda Marx ord, ”odifferentierat, samhälleligt nödvändigt, allmänt arbete, helt likgiltigt inför varje särskilt innehåll, varför det får ett uttryck som är gemensamt för alla varor och endast kan särskiljas i termer av kvantitet … dess självständiga uttryck som pengar, varans uttryck som pris.”

Senare kommer vi att diskutera hur tekniken kan påverka kapitalets organiska sammansättning, och därmed även det abstrakta arbetet. Samtidigt leder dessa teoretiska synsätt – genom att de inte beaktar värde-förmeringsprocessen eller tenderar att betrakta den som föråldrad – oundvikligen till lösningar som i huvudsak ligger inom distributionssfären i det kapitalistiska systemet. (För tillfället beaktar vi inte ståndpunkterna hos dem som anser att det nuvarande produktionssystemet gradvis kan avskaffas enbart genom teknisk utveckling). Basinkomst utgör ett sådant svar på sysselsättningsproblemen, i en tid då arbete tenderar att bli överflödigt (eller den berömda parollen ”arbeta mindre, arbete åt alla”).⁽²³⁾

Vår politiska strömning vidhåller att arbetsvärdeteorin kännetecknar kapitalismen och kommer att behålla sin objektiva giltighet i den ekonomiska processen så länge det nuvarande produktionssättet består. Kriserna i det kapitalistiska systemet manifesteras på marknaden, inom cirkulationssfären, men i själva verket genereras de av de oförsonliga motsättningarna i produktionsprocessen, det vill säga den värdeskapande processen.

Produktivkrafterna som ett uttryck för kapitalet

Låt oss mycket kortfattat betrakta hur den värdeskapande processen påverkar arbetsprocessen. Redan från början (då arbetsmetoderna fortfarande var desamma som i tidigare produktionssätt) har kapitalets produktivitet alltid tagit sig uttryck i att arbetaren tvingas utföra merarbete, det vill säga att producera utöver sina omedelbara behov.

Redan från sin tidiga utveckling kännetecknas den kapitalistiska produktionen av att produktionsmedlen, de materiella arbetsförhållandena (råvaror, arbetsredskap och försörjningsmedel), inte framstår som underordnade arbetaren, utan att arbetaren är underordnad dem.

Kapitalet sysselsätter arbetskraften. Arbetet syftar till kapitalets värdeförmering; det är inte ett medel för ren produktion av varor som sådan.

Kapitalisten utövar ej något personligt herravälde över arbetaren (såsom var fallet under slaveriet och livegenskapen), utan utövar ett herravälde över hela arbetsprocessen, det vill säga över det objektifierade arbetet, produkten, arbetsförhållandena och därmed över arbetaren själv.

Redan i denna inledande form, hävdar Marx, kan vi skönja en förvrängning av förhållandet, det vill säga en personifiering av tingen och en förtingligande av personen. ⁽²⁴⁾

De former av samhälleligt utvecklat arbete som har avlöst varandra under kapitalismen – nämligen samarbete, manufaktur (som en form av arbetsdelning) och fabriken (som en form av samhälleligt arbete baserat på maskiner) – framträder för arbetaren som former av kapitalets egen utveckling.

Till och med maskinen – det vill säga tillämpad vetenskap (i den meningen att teknisk utveckling endast är möjlig genom kunskap om och tillämpning av naturlagarna) – framträder som kapital i förhållande till arbetaren.

Alla tillämpningar av vetenskapen, arbetsprodukterna och själva organisationen av arbetsprocessen är helt oberoende av enskilda arbetare; de står över och i motsättning till arbetskraften som uttryck för kapitalets makt och framträder uteslutande som medel för exploatering av arbetskraften och produktion av mervärde.

När vetenskapen tillämpas på den kapitalistiska produktionsprocessen syftar den alltså till att främja och maximera kapitalförmeringsprocessen genom att öka mervärdeskvoten – det vill säga graden av exploatering av arbetskraften. I direkt produktiva sektorer ökar tekniken – genom robotik robotar och automatisering – produktiviteten, medan den i distributionssektorerna möjliggör en rationalisering av kapitalcirkulationen och en omfördelning av mervärdet utifrån kriterier som resursoptimering och kostnadsminskning (t.ex. automatiseringen av bank-, försäkrings- och kommersiella tjänster). Dessutom möjliggör vetenskapen en extrem förenkling av mänskliga arbetsuppgifter oavsett vilken sektor den tillämpas på. Tekniken förenklar och omfördelar således de mest elementära funktionerna inom arbetskraften, vilket leder till en allmän av-kvalificering.⁽²⁵⁾

I och med införandet av AI påverkar reifikationen och av-professionaliseringen – som fram till för några år sedan verkade begränsad till arbetare och, i viss utsträckning, lägre tjänstemän – nu stora delar av de intellektuella professionerna, och kommer i allt högre grad att fortsätta göra det. AI-system kan betraktas som former av objektifierad kunskap – det vill säga kunskap som är skild från intellektuellt arbete, införd utifrån och kristalliserad till en materiell apparat inbyggd i en maskin.

Den moderna intellektuella arbetaren ställs därmed inför redan existerande kunskap, uttryckt genom algoritmer; denne kan varken ändra eller göra något åt denna kunskap, men måste dock kunna reproducera den i oändlighet. ⁽²⁶⁾

Nedskärningarna i universitetens läroplaner utgör ett försök att anpassa utbildningen till arbetsmarknadens krav. En generell minskning av kunskapsinnehållet och en omstrukturering av kompetenserna syftar således till att möjliggöra interaktion med – och efterlevnad av direktiven från – AI-system (som nu har blivit de verkliga vetenskapskällorna)

Även om den tekniska utvecklingen naturligtvis ökar den kompetensnivå som krävs för att fullt ut behärska dessa system, koncentreras sådan utbildning i allt högre grad till ett fåtal spetskompetens-centra eller sköts direkt av teknikföretagen själva.

AI-systemen leder därför till att arbetsstyrkan minskar inom nästan alla ekonomiska sektorer, samtidigt som de bidrar till en nedgång i kompetensnivån – och tenderar att proletarisera – arbetslivet.

Produktivitet och värdeskapande

Kapitalisterna drivs ständigt att omstrukturera produktionsmetoderna: genom att sänka kostnaderna kan de konkurrera effektivt och erövra nya marknadsandelar.

Genom att öka produktiviteten kan en fabrik tillverka en viss vara med i genomsnitt mindre arbetskraft än sina konkurrenter; produktens individuella värde kommer därför att ligga under marknadsgenomsnittet. Denna värdeskillnad, som ger en konkurrensfördel, är det incitament som ständigt driver kapitalisten att öka arbetsproduktiviteten och därmed kontinuerligt revolutionera själva organisationen av arbetsprocessen.

I det mest produktiva företaget fungerar arbetet som ett effektiviserat, exceptionellt arbete, vilket begränsar den nödvändiga arbetstiden till förmån för mervärdet.

Den därmed följande produktivitetsökningen fungerar därför som en källa till relativt mervärde, även när bruksvärdet av de producerade varorna inte omfattas av arbetarnas egna försörjningsmedel. (Även om teknisk innovation kan leda till en av-kvalificering av arbetskraften tenderar den att öka det mervärde som genereras av den enskilde arbetaren, vilket i sin tur ökar exploateringen).

Den växande arbetsproduktiviteten kommer, som vi har sett, till uttryck i en ökande mängd produktionsmedel som den enskilde arbetaren lyckas sätta i bruk i arbetsprocessen. Denna aspekt kommer till uttryck genom arbetsprocessens tekniska sammansättning, dvs. genom förhållandet mellan tillväxten i produktionsmedlens omfattning och arbetskraftens omfattning. Denna ökning av den tekniska sammansättningen återspeglas, återigen med Marx ord, i ”en högre [organisk] sammansättning av kapitalet, dvs. den relativa minskningen av förhållandet mellan rörligt och fast kapital”. Således leder den historiska utvecklingsprocessen av produktivkrafterna – som stimuleras av samma dynamik som kapitalets värdeförmering – till att den enda produktiva källan till värde och mervärde, dvs. den variabla delen av kapitalet (v): arbetskraften, till slut sinar, samtidigt som det relativa mervärdet ökar.

Profitkvotens fallande tendens (dvs. förhållandet mellan det utpressade mervärdet och den totala kapitalmassan som investerats, i dess olika beståndsdelar) uttrycker den växande svårigheten för värdeförmering mot bakgrund av kapitalets produktivkrafters utveckling, som bygger på ökningen av det relativa mervärdet.

På lång sikt kan mervärdeskvoten (dvs. den ökning av mervärdet som genereras av högre produktivitet) inte kompensera för den effekt som förändringen i den organiska sammansättningen har på profitkvoten. Detta beror på, som Marx påpekar, att den organiska sammansättningen kan öka i oändlighet medan mervärdesmassan begränsas av arbetsdagens längd.

Artificiell intelligens utgör utan tvekan en viktig faktor i produktivkraftens utveckling (tänk bara på den grad av automatisering den kan åstadkomma inom industrisektorn), men just av denna anledning utgör den ett enormt hinder för kapitalets värdeförmering och därmed för det sociala systemets reproduktion. Automatiserade företag genererar, just därför att de praktiskt taget saknar arbetskraft, utan tvekan rikedom genom produktion av varor men genererar inte mervärde. (I detta fall dräneras mervärdet från de sektorer som sysselsätter variabelt kapital – vi måste komma ihåg att den enskilde kapitalisten aldrig erhåller det mervärde som produceras av hans företag utan en andel av det totala samhälleliga mervärdet som produceras av den totala exploateringen av arbetskraften).

Den marxistiska analysen belyser därför kapitalismens motsägelsefulla karaktär, det vill säga den konflikt som uppstår mellan produktionens materiella utveckling och dess samhälleliga form. Endast genom att frigöra oss från det kapitalistiska produktionssättet och det behov av värdeförmering som kännetecknar det kommer vi äntligen att kunna säkerställa att vetenskapens och teknikens landvinningar används för att tillgodose hela samhällets behov och utveckling.

GS
Battaglia Comunista
June 2026

Fotnoter:

(1) Gennaro Vessio, Intelligenza artificiale per curiosi (Artificiell intelligens för nyfikna), s. 14, Edizioni Dedalo

(2) Ibid., s. 19

(3) Ibid., s. 22

(4) Mauro Stefanini Jr., ”Dopo la ristrutturazione la nuova composizione di classe. Verso la ripresa delle lotte proletarie”, Prometeo, 6 december 1993, engelsk översättning: ”Where is the working class? An analysis of class composition in the course of the crisis in Italy” i Internationalist Communist Review, nr 12, 1994, leftcom.org

(5) Gianluca Riccio, ”Dark factories: le fabbriche fantasma producono già da sole, senza luci né operai”, (Dark factories—Spök-fabriker—producerar redan självständigt, utan belysning eller arbetare), futuroprossimo.it

(6) Robot King, ”Kina: spökfabriken med 5 000 vävstolar och noll arbetare” (Kina: Spökfabriken med 5 000 vävstolar och inga arbetare), robohorizon.eu

(7) Mario Piccirillo, “Un esercito di robot alimentati dall’AI: ecco come la Cina sta vincendo la guerra dei dazi”(En armé av robotar som drivs av AI: så här vinner Kina tullkriget), dire.it

(8) HPadmid, "Shanghai: il porto che si guida da solo" (Shanghai: den självkörande hamnen), hackerpunk.it

(9) Maurizio Carmignani, "Robotica industriale, la Cina fa paura: l’Occidente è in ritardo" (Industriell robotik: Kina är en formidabel kraft – västvärlden halkar efter), agendadigitale.eu ⁽¹⁰⁾ Ibid.

(11) Riccio, op. cit.

(12) Ibid.

(13) Massimo, ”L’era delle fabbriche senza luci: come la Cina sta silenziosamente

(13) Massimo, "L’era delle fabbriche senza luci: come la Cina sta silenziosamente riscrivendo le regole dell’industria globale" (Tiden för fabriker utan belysning: hur Kina i tysthet skriver om reglerna för den globala industrin), altogain.it

(14) Ludovica Favarotto and Claudia Schettini, "IA-lavoro: l’equilibrio fragile del progresso", (AI och arbete: framstegets bräckliga balans), ispionline.it

(15) Vessio, op. cit., s. 23

(16) Favarotto och Schettini, op. cit.

(17) Andrea Daniele Signorelli, ”Le intelligenze artificiali hanno iniziato a rubarci il lavoro.” (Artificiell intelligens har börjat ta våra jobb), domusweb.it

(18) Ibid.

(19) Randstad, ”L’impatto dell’intelligenza artificiale sui lavoratori italiani” (Artificiell intelligensens inverkan på italienska arbetstagare), randstad.it

(20) Favarotto och Schettini, op. cit.

(21) Se även följande artikel om detta ämne: CP, ”Post-Capitalism via the Internet (According to Paul Mason) – Dream or Reality?” (Postkapitalism via internet (enligt Paul Mason) – dröm eller verklighet?), leftcom.org

(22) Andrea Fumagalli, Valore, Moneta, tecnologia (Värde, pengar, teknik), s. 57, Derive Approdi.

(23) För mer information om denna idé, se vår artikel om universell grundinkomst: leftcom.org

(24) Marx, A History Of Economic Theories, *Vol. 1, s. 341, Newton Compton Editori.

(25) Om detta ämne: Mauro Stefanini Jr., ”General Trends in Class Composition”, Prometeo, serie IV, september 1984.

(26) Enzo Modugno, "Il cybercapitale", s. 11, Manifesto Libri (vi delar inte många av de politiska åsikter som författaren ger uttryck för, men vi är i stort sett överens när det gäller den reifiering av den intellektuella arbetstagarens kompetens som orsakas av AI).