Nyligen grävdes ett brev på franska av Karl Marx till Jules Guesde fram vilket vi översätter nedan

10 maj 1879 41 Maitland Park Road London NW
Bäste medborgare Guesde,
Ingen fransk flykting som har någon relation till mig skulle tvivla på den djupa sympati jag känner för dig eller om det stora intresse jag har för ditt arbete. Den militanta socialismen har förvisso många partisaner i Frankrike, men det är få som förenar som du kunskap med mod och hängivenhet. Valet av Blanqui på grund av ditt initiativ är en första kompensation för de lidanden och kränkningar som uppkomlingarna vid makten tillfogar dig.⁽¹⁾ När det gäller återvändandet av den lagstiftande församlingen till Paris har jag uttalat mig inför Lissagaray och Longuet i samma riktning som i dina artiklar.⁽²⁾ Jag fäste trots allt större vikt vid debatterna om detta än själva saken, väl övertygad om att Messieurs les Gambettistes hellre skulle bo i Paris än att vegetera i Versailles.⁽³⁾ Den stora uppgiften för socialister i Frankrike är att organisera ett oberoende och militant arbetarparti. Denna organisering, som inte får begränsas till städerna utan måste utsträcka sig till landsbygden, kan endast ske genom propaganda och kontinuerlig kamp, en vardagskamp som alltid motsvarar de för stunden givna förutsättningarna, för aktuella nödvändigheter. Det är endast postuma jakobiner som bara känner till en form av revolutionär handling, den explosiva formen. Detta är helt naturligt för borgare som aldrig har lyft sina sköldar utan att först redan ha intagit dominerande sociala positioner.
Enligt min övertygelse kommer revolutionen i den explosiva formen den här gången inte att komma från väst, utan från öst – från Ryssland. Den kommer först att reagera på de två andra viktiga despotismerna [oläsligt], Österrike och Tyskland, där en våldsam omvälvning har blivit en historisk nödvändighet. Det är av yttersta vikt att Europa i detta allmänna krisögonblick finner det franska proletariatet redan formerat som ett arbetarparti och redo att spela sin roll. När det gäller England är de materiella elementen för dess sociala omvandling rikligt närvarande, men det som saknas är den drivande andan. Den kommer endast att skapas under explosionen av kontinentala händelser. Vi får aldrig glömma att hur eländigt huvuddelen av den engelska arbetarklassen än må ha det, så deltar den i viss mån i Englands imperium på världsmarknaden eller, vilket är ännu värre, inbillar sig att de deltar i det. Ett par ord om Longuet. Du skulle göra honom en otjänst om du trodde att han var din personliga motståndare. Tvärtom, även om han frestades av några kokette emigranter, lät han sig inte dras med i deras spydigheter. Även om hans åsikter ibland skiljer sig från dina när det gäller den taktik som ska följas, tror jag inte att de i grunden skiljer sig. Slutligen så skulle familjerelationer och vänskap aldrig påverka min politiska linje från vilken jag aldrig har avvikit.
I hopp om att du snart ska återfå din frihet och din hälsa är jag
Din mycket uppriktiga vän Karl Marx⁽⁴⁾

Det korta brevet illustrerar än en gång den betydelse Marx tillskrev utvecklingen av arbetarrörelsen i Frankrike. Det skrevs en månad efter grundandet av Federation of the Socialist Workers of France, från vilken det franska arbetarpartiet skulle avskiljas några år senare. Marx hade ännu inte träffat Guesde. Brevet innehåller föga överraskande ingen banbrytande ny information, men illustrerar Marx’ tankar, som vi analyserar nedan, om världsrevolutionen och nödvändigheten för arbetarna att organisera sig som ett parti före nämnda revolution.

Det första som står ut i brevet är Marx uppfattning om revolutionen som en internationell angelägenhet, i motsats till, med Rosa Luxemburgs ord, den "inhemska angelägenheten" Karl Kautsky och hans epigoner skulle reducera den till.⁽⁵⁾ När allt kommer omkring, hade det alltid stått klart för Marx och Engels att den kommunistiska revolutionen inte kunde äga rum enbart i ett land.⁽⁶⁾ De trodde dock först att detta skulle vara lättare att åstadkomma i de mer industriellt utvecklade länderna. Brevet illustrerar den förändring som skett i Marx och Engels tänkande sedan deras exil till England. Det mest borgerliga landet vid denna tiden må ha haft det mest utvecklade proletariatet, men också de mest utvecklade medlen för att hålla detta proletariat i schack, i synnerhet ideologiska sådana. Marx konstaterar i brevet att än värre än att den engelska arbetarklassen i viss mån deltar i Englands imperium på världsmarknaden är att den engelska arbetarklassen inbillar sig att de deltar i det.

De vände sig därför mot kontinenten, och framför allt Frankrike, efter den gnista som kunde tända hela Europa. Ändå trodde Marx och Engels att den kommunistiska revolutionen skulle vara omöjlig utan den engelska arbetarklassen just på grund av Englands dominans av världsmarknaden. Arbetarklassen i alla länder skulle behöva arbeta tillsammans, därav nödvändigheten av ett internationellt arbetarparti.⁽⁷⁾

Efter det fransk-preussiska kriget och Pariskommunens nederlag vände man sig istället till Ryssland för den revolutionära gnistan. Faktum är att under det fransk-preussiska kriget förutsåg de som en konsekvens av kriget att det skulle bli ett förödande krig mellan Tyskland och Ryssland, med Frankrike troligen allierat med Ryssland, om inte revolutionen bröt ut i Ryssland först.⁽⁸⁾ Marx' brev ska därför inte bara läsas som ett bekräftande av nödvändigheten av att arbetarklassen bildar ett parti som förberedelse för revolution, utan också som en förberedelse för ett världskrig eftersom endast "alliansen mellan de arbetande klasserna i alla länder i slutändan kommer att stoppa kriget". ⁽⁹⁾

I Ryssland skulle det naturligtvis, med tanke på dess efterblivenhet, bara kunna ske en kommunistisk revolution under förutsättning att "den ryska revolutionen blir startsignalen för en proletär revolution i väst, så att båda kompletterar varandra".⁽¹⁰⁾ Vi ser därför i brevet att Marx ansåg att den franska arbetarklassen fortfarande hade en avgörande roll att spela. Marx hoppades att en revolution i Ryssland skulle resultera i en revolutionär våg över Europa och det franska proletariatet behövde vara förberedda för detta genom att organisera sig som ett parti. Idag, i motsats till Marx’ tid, omfattar kapitalismen hela världen. Den revolutionära gnistan kan därför tändas var som helst i världen. Desto större anledning är det att vara förberedd.

Idag, efter ett decennium av fruktlösa protester världen över, är det tydligare än någonsin att parti-organisering behövs. Vad som definierar ett revolutionärt parti står dock inte alltid klart. ⁽¹¹⁾ Detta är det andra som Marx brev, i kombination med Guesdes svar, gör glasklart. Arbetarpartiet måste både vara oberoende av bourgeoisin och dess politiska traditioner, som i detta fall den franska republikanismen, och styra bort från strömningar, som blanquismen, vilka tror att revolutionen helt enkelt kan förverkligas som en ren viljeakt. Vi ser också hur Marx önskade att partiet inte bara skulle nå städerna, där arbetarklassen är koncentrerad, utan också arbetarna på landsbygden med hjälp av kraftfull propaganda. Detta är något som den tredje internationalens andra kongress i sina teser om den agrara frågan kritiserade Andra internationalen för att inte göra.⁽¹²⁾

På tal om Andra internationalens misslyckanden, medan Guesde i sitt svar⁽¹³⁾ med rätta koncentrerade sig på behovet av ett oberoende arbetarparti, och höll med Marx om att den explosiva formen av revolution "à la Blanqui"⁽¹⁴⁾ var gångbar i Ryssland, inte överensstämde med förutsättningarna i Frankrike, Tyskland eller Italien, är hans svar mycket talande i det att han inte tar upp temat världsrevolution som presenterades av Marx.⁽¹⁵⁾ När allt kommer omkring föredrog Guesde sitt land framför proletariatet. Han förstod inte, eller ville inte förstå, att ”arbetarens nationalitet är varken fransk, engelsk eller tysk, den är arbete, fritt slaveri, självständig försäljning. Hans regering är varken fransk, engelsk eller tysk, den är kapital. Hans modersmål är varken franska, tyska eller engelska, det är fabriksluft. Landet som tillhör honom är varken franskt, engelskt eller tyskt, det ligger några meter under jord.”⁽¹⁶⁾ Sålunda, när världskriget Marx och Engels förutspådde så kom, förrådde Guesde det internationella proletariatet.

Vi inom den Internationalistiska Kommunistiska Tendensen erkänner däremot, liksom Marx, nödvändigheten av internationalism och av ett internationellt arbetarparti. Arbetarklassens historia tvingar oss dock att ta till oss vad de tidigare striderna har lärt oss. I den ryska revolutionen, med decimering av arbetarklassen i ett till stor del agrart land, till följd av både ekonomisk kris och kampen mot de vita och internationell imperialistisk invasion, skapade bolsjevikpartiet en stat som alltmer ersatte arbetarråden (sovjeterna). Nedgången i proletärt initiativ i ett isolerat land ledde till idéer om att om inte klassen kunde genomföra eller ens försvara revolutionen så måste partiet göra det istället. Denna substitutionism ledde senare rådister till att dra slutsatsen att "alla partier är borgerliga". Och sålunda satte de sitt hopp till det spontana återupplivandet av råden en dag. Men inom den kommunistiska vänstern handlade debatten inte om parti eller råd utan om partiets natur och dess relation till klassen och dess representativa organ (såsom råden). För oss kulminerade detta i 1952 års plattform för Internationalist Communist Party (Bataglia Comunista).⁽¹⁷⁾

Denna klargör tydligt att "klassen inte kan delegera sitt historiska uppdrag till andra ... inte ens till sitt klassparti". Detta är det grundläggande axiomet för vår uppfattning om partiet idag. Före revolutionen samlar det politiskt alla de som ser behovet av en arbetarklass revolution för att störta kapitalismen (idag mer nödvändig än någonsin), men det är ett ideologiskt ledarskap, och absolut inte en regering i vardande. Den verkliga makten måste ligga hos de klass-övergripande organen, råden, vilka är redskapen för att involvera massan av klassen i omvandlingen av sitt eget öde. Men vi har lite tid framför oss innan ett internationellt politiskt organ kan komma till stånd. Under tiden kommer vi att göra allt vi kan för att göra det möjligt för detta att skapas, men vi gör inte anspråk på att själva vara det partiet, bara ett av de element som kommer att behöva komma samman för dess bildande.

Fotnötter:

(1) Auguste Blanquis val i april ogiltigförklarades till slut i juni men han släpptes ändå från fängelset, vilket var poängen med valkampanjen.

(2) Prosper-Olivier Lissagaray och Charles Longuet hade båda deltagit i Pariskommunen. Lissagaray bodde hos Marx familj under en period och skrev en historia om Pariskommunen, medan Longuet var Marx svärson.

(3) Nationalförsamlingen hade funnits i Versailles sedan Kommunen. Léon Gambetta var republikan och president för den nedre kammaren vid den tiden. Parlamentet flyttade till slut tillbaka från Versailles till Paris i juni.

(4) Brevet och Guesdes sedan tidigare kända svar finns på franska i Actuel Marx: cairn.info

(5) marxists.org

(6) marxists.org

(7) marxists.org

(8) marxists.org

(9) marxists.org

(10) marxists.org

(11) leftcom.org

(12) marxists.org

(13) Guesdes svar finns också på engelska i volym 45 av Marx/Engels Collected Works. Mot bakgrund av Marx brev är datumet för Guesdes brev som anges i volymen inte längre korrekt.

(14) I brevet i denna volym står det Cafiero (utan tvivel med hänvisning till anarkisten Carlo Cafiero). Actuel Marx indikerar att namnet inte är tydligt men väljer Blanqui. I ljuset av Marx brev är Blanqui mer rimligt. Brevet i volymen innehåller också detta avsnitt på sidan 451:

Slutligen, tror jag liksom du inte att blott förstörelsen av det existerande kommer att räcka för att bygga det vi vill, och jag tror att under en mer eller mindre avsevärd period bör impulsen, riktningen komma uppifrån, från dem som är bättre underrättade.

Det anges i volymen att "bättre informerad" är ett citat från Marx. Upptäckten av Marx brev tyder på att så inte är fallet. Versionen av Guesdes brev i Actuel Marx innehåller inte "från dem som är 'bättre informerade'". Hur som helst, "uppifrån" indikerar att Guesde hade en helt annan uppfattning om proletariatets diktatur än Marx.

(15) Guesde inleder också brevet med att be om ursäkt för att han var emot Marx under Första Internationalens tid. I exil i Schweiz efter kommunens nederlag publicerade Guesde, vid den tiden anarkist, några artiklar mot Marx.

(16) hiaw.org

(17) leftcom.org