Med alla mått mätt är det globala kapitalistiska systemet i rejäla svårigheter. De rikaste länderna i världen har haft sjunkande tillväxttakt i över sex decennier. Konsekvenserna för såväl individer som stater blir allt större. Mänsklighetens öde år 2024 är i samma allvarliga tillstånd som det har varit i årtionden. På ett personligt plan har många, även i de rikaste länderna i världen, svårt att få ekonomin att gå ihop och den personliga skuldsättningen är på rekordnivåer. Bara i USA var hushållens skulder 17,25 biljoner dollar i slutet av tredje kvartalet 2023 och motsvarar 103 358 dollar per hushåll. Siffrorna är liknande för Storbritannien där Trussel Trust distribuerade 3 miljoner matpaket (till 3 % av befolkningen) förra året. Skulder är trevligt för finanskapitalisterna som styr världen – inte lika trevligt för dem som betalar höjda räntor. Och stater längre ner i den globala maktens hackordning far ännu mer illa.

Och nu sprider sig det imperialistiska krigets cancer över världen som deras senaste "lösning". Dessa krig åtföljs naturligtvis av nationalistiska kampanjer som syftar till att demonisera den ”andra sidan" för att lura oss att slåss för deras klassintressen och istället för våra egna. Under 2024 kommer troligen fler högerpopulistiska regimer att ta makten.

Det finns en lösning. Systemets offer är överallt arbetarklassen. Den utgör den stora majoriteten av världens befolkning. Den må vara uppdelad i alla möjliga identiteter men är förenad på ett avgörande sätt. Vi är världens lönearbetare. Vi delar ett gemensamt förhållande som exploaterade i det kapitalistiska systemet. Utan oss skulle systemet inte fungera. Och med tanke på systemets konstanta tendens att få oss att producera mer vinst åt kapitalistklassen så är vi dess naturliga antagonister. Exploateringsspelet kan dock fortsätta och fortsätta så länge vi inte utmanar själva grunden för systemet. Åren av nedgång visar att det blir allt mer meningslöst att kräva en rättvis dags lön för en rättvis dags arbete. Det har sedan länge passerat tiden för själva lönesystemets avskaffande.

Vår klass historia har också visat oss hur vi kan uppnå detta. Under de ryska revolutionerna 1905 och 1917 samordnade arbetarna strejkkommittéer till lokala organ av arbetarråd, vilka spreds över det gamla ryska imperiet. Dessa var inte som ett parlament där man väljer en MP (Parlament Ledamot) och aldrig hör om dem igen förrän nästa val. Delegaterna till dem var DIREKT ansvariga inför dem som valde dem. De kunde ÅTERKALLAS när som helst om de inte utförde det mandat de valdes för. Det var lösningen på hur en verklig arbetardemokrati kunde fungera i ett massamhälle. De sociala och ekonomiska förhållandena i Ryssland ledde så småningom till att de blev gummistämplar (godkänna utan reflektion) för den nya ryska staten men inte före det att idén spridits till andra länder (som Tyskland och Ungern). Arbetarklassen organiserade i sina råd gjorde slut på första världskrigets slakt. I dem fick vi en glimt av hur ett annorlunda samhälle kan vara organiserat.

Och över hela världen, efter decennier av tystnad från klassen, finns det tecken på att arbetare inte längre accepterar åtstramningar och sjunkande levnadsstandard. Strejker dyker upp på nytt i antal som inte har setts på flera år. Dessa är naturligtvis bara en början. När krisen fördjupas kommer kapitalisterna att ta till mer våld både hemma och utomlands. Internationalisternas svar måste vara att organisera sig mot det politiskt. Detta är vad vi försöker göra genom att hålla fast vid initiativet "Inget krig utom klasskriget” (NWBCW) som nu har spridit sig till många länder. Dess grundläggande fem punkter är:

• Mot kapitalism, imperialism och alla former av nationalism. Inget stöd till något nationellt kapital, "mindre onda" eller stater under bildande.
• För ett samhälle där stater, lönearbete, privat egendom, pengar och produktion för profit ersätts av en värld av fritt associerade producenter.
• Mot de ekonomiska och politiska attacker som det nuvarande kriget, och de kommande, kommer att släppa lös mot arbetarklassen.
• För arbetarklassens självorganiserade kamp, för bildandet av oberoende strejkkommittéer, stormöten och arbetarråd.
• Mot förtryck och exploatering, för arbetarklassens enighet och sammankomsten av genuina internationalister.

Om du håller med, hör av dig så hänvisar vi dig till närmaste kommitté. Vi har en värld att rädda!

Ovanstående artikel är hämtad från den aktuella upplagan (nr 66) av Aurora, bulletin från Communist Workers' Organisation (CWO).